August Lundin föddes den 8 november 1866 på Röbacka som son till mjölnaren August Lundin och hans hustru Emilia Törnqvist. Han döptes den 25 november av komminister C. A. Öhrn. August är nummer åtta av tio syskon.

August växte upp på Röbacka och han var säkert tidigt tillsammans med sin far nere vid kvarnen. Den 10 november 1893 tillträdde August tjänsten som mjölnare på Beatebergs säteri som då ägdes av major Uggla. Beateberg säteri är en stor gård någon kilometer från kvarnen och hade en egen mindre kvarn vid denna tid.

August gifte sig den 20 juli 1895 med Maria Lovisa Täckman. Maria, eller Molla som hon kallades, föddes den 10 juni 1872 i Värmskog, Värmland på Strands gård där hennes far, Karl August Wilhelm Täckman, var trädgårdsmästare. Molla var den äldsta av fyra syskon, samtliga födda på Strands gård. Från mars 1877 bodde familjen i Arvika landsförsamling. Den 1 november 1888 flyttade familjen till Beatebergs säteri i Rö församling där Täckman tillträdde tjänsten som trädgårdsmästare. Beatebergs gård var känd för sina fantastiska trädgårdsanläggningar.

Som artonåring fick Molla den 24 oktober 1890 anställning som piga på Lovisedals säteri som gränsade till Beatebergs ägor. Här arbetade hon som en av sjutton pigor fram till den 28 november 1894 då hon återvände till sin familj på Beateberg. Ett drygt halvår senare gifte hon sig alltså med August.

August och Maria bodde först på Beatebergs herrgård i en av arbetarbostäderna där. Här föddes fem av parets sju barn, däribland min morfar Arvid August år 1898. De övriga barnen var Axel (1895), Anna (1900), Sven (1903), Nils (1905) samt Märta (1907) och Inga.

År 1905 tog August anställning som mjölnare på Röbacka kvarn och familjen flyttade till mjölnarens barndomshem Röbacka. När kvarnen och tillhörande ramsåg i sinom tid skulle säljas, köpte mjölnaren dem för att kunna få stanna kvar på sitt älskade Röbacka.

Kvarnen lades ner 1946 och den och bostaden såldes. Fastigheten såldes till ett även för dåtiden lågt pris. I gengäld fick August och Molla bo kvar livet ut på fastigheten i ett litet torp, Åtorp, som låg mellan den forna bostaden och kvarnen. Jag tror att mjölnaren ville kunna stanna och bo kvar på Röbacka till varje pris. Köparen drog nog tyvärr nytta av detta och gjorde en bra affär.

Molla avled 80 år gammal år 1952. Dottern Märta flyttade då in med sin familj på Åtorp och tog hand om August. Mjölnaren August Lundin, Röbacka kvarns siste ägare, avled den 9 oktober 1955 i en ålder av nära 89 år.

Bild 2a. August och Molla Lundins guldbröllop 1945 på Röbacka.
Barnen f.v.: Axel, Nils, Arvid, Anna, Sven, Märta och Inga.

Bild 2b. Mjölnaren omgiven av två av sina söner: Sven t.v. och min morfar Arvid t.h.

  

Kartorna 3 och 4 visar det begränsade geografiska område där mjölnaren framlevde sitt liv.

Mjölnaren hade ett långt arbetsliv. Förmodligen började han som ung pojke att hjälpa till i kvarnen när hans far var mjölnare där. Han ryckte säkert in i sågverksarbetet också när det behövdes. Sedan skaffade han sig ytterligare erfarenhet inom mjölnaryrket på Beatebergs säteri. Naturligtvis ägde mjölnaren stor kunskap om alla moment i framställningen av kvarnens produkter och underhållet av maskiner och inventarier. Dessutom behärskade han den svåra konsten att hugga och balansera en kvarnsten. Hans yrkeslivserfarenheter hade också gett honom en mångsidighet som hantverkare eftersom han tillverkade kvarnens vattenhjul och göt kvarndammen.

Under samtalet med mjölnaren framgår det han hade haft ett mycket tungt och slitigt yrkesliv. Men inte ett ord av knot eller klagan kommer från honom under berättelsens gång. Tvärtom uttrycker han en glädje och tillfredsställelse samt stolthet i arbetet. Han verkar ha trivts med kvarn- och sågverksamheternas krävande arbete. Mjölnaren uttrycker ingen sentimentalitet när de stora förändringar till bättre arbetsvillkor som skett i hans yrke kommer på tal. " Det är tidens gång, så det säger man ingenting om. "

August berättar med stolthet villigt och detaljerat om kvarnen och verksamheten.Men vid två tillfällen under intervjun blir mjölnaren fåordig och undvikande. Den första gången är när intervjuaren Madsén vill höra berättelser från när bönderna övernattade i kvarnkammaren i väntan på att mjölet skulle bli klart. Vid dessa tillfällen kom spriten fram och det kunde gå ganska vilt till. Men August vill inte ge några exempel på sådana händelser. Han hänvisar till att han och arbetslaget hade fullt upp dygnet runt med att ta hand om säden och att underhålla kvarnstenarna. Självklart måste han ändå ha varit medveten om vad som försiggick inne på kvarnkammaren. Jag tycker att det hedrar honom att han inte vill diskutera sina kunders privata förehavanden.

Det andra tillfället när mjölnaren ger undvikande svar är när oförklarade fenomen runt kvarnen kommer på tal. Madsén är nyfiken på några av alla dessa historier som berättas från kvarnar landet runt. Han nämner berättelser om att vattenhjulet brukade stanna utan förklaring. I Ebbe Schöns bok Folktrons ABC (Carlssons bokförlag 2004) beskrivs detta fenomen. Det sägs vara verket av ett väsen som kallades kvarngubben. Denne höll till nere vid vattenhjulet och höll ordning på arbetet på kvarnen. Speciellt såg han till att stoppa vattenhjulet om man började mala säd under vissa viktiga helgdagar. Han liknas vid en tomte, men han har också drag av näcken och trakterar fiol. Mjölnaren säger sig inte ha varit med om just detta. Han slingrar sig och säger att det där är väl skrock och folk tycker nog att det är konstigt.Han verkar trots allt motvilligt medge att han har upplevt andra fenomen vid kvarnen. Men han vägrar att tala i detalj om dessa trots intervjuarens enträgna uppmuntran. Det är möjligt att han inte ville framstå som vidskeplig i eftervärldens ögon. Men med tanke på hur jag uppfattat mjölnarens personlighet undrar jag om oro över folks åsikter verkligen var huvudorsaken till hans plötsliga ordkarghet.Förr hade människor en vardagsnära relation med denna del av verkligheten. Det gällde att hålla sig på god fot med dessa väsen och man pratade nog inte hur som helst om dem.

Verksamheten från kvarnen och sågen gav familjen en god inkomst. Mjölnaren fick betalt för arbetet genom s.k. tull. Han fick behålla 5-10% av råsäden som bönderna lämnade för förädling. Familjen led alltså aldrig brist på mjöl och gryn till matlagningen. Men råsäden kunde också förädlas och säljas eller användas till att föda upp djur för eget bruk eller försäljning. Mjölnarfamiljen höll nötboskap och grisar i en ladugård som låg intill kvarnen. Det sägs att mjölnaren med hustru och sex barn levde gott och för stunden. Detta relativa välstånd var naturligtvis inte lättköpt utan det var frukten av mycket och hårt arbete. Mjölnaren framstår som en strävsam person som inte varit rädd att hugga i och som visste att ta vara på och njuta av livets goda. Han verkar ha varit en arbetssam, trygg och rättfram person som har trivts med livet och gått sin egen väg. Jag tror att mjölnarens långa strävsamma liv också var gott och rikt.

Till Startsidan  Bakåt   Framåt