Slutord
Historien om min morfars far mjölnaren August Lundin utgår från den intervju som gjordes med honom i Röbacka kvarn år 1952. Den ger en unik inblick i arbetet, livet och atmosfären runt kvarnen i en inte alltför svunnen tid. Det är svårt att inte imponeras av den yrkeskunnighet och mångsidighet som mjölnaren och hans personal besatt. Det krävdes fysisk styrka för att kunna lyfta och bära det tunga materialet och för att klara av att hacka kvarnstenarna. Men samtidigt krävde vissa moment en oerhörd noggrannhet och specialkompetens för att utföras korrekt. Minsta misstag i hackningen av en sten inte bara fördärvade malresultatet. Det kunde förstöra hela stenkvarnen.
Berättelsen om mjölnaren och hans kvarn ger oss också en förståelse av människors livsvillkor för bara några generationer sedan.
Det finns mycket information i intervjun som jag inte har presenterat, delvis beroende på att jag ännu inte lärt mig tillräckligt om kvarnverksamheten. Jag har också tillgång till fler fotografier än de som jag lagt ut nu. För varje svar jag får på mina frågor om kvarnen och verksamheten dyker nya frågor och spår upp. Mitt intresse för Röbacka kvarn och dess siste mjölnare August Lundin har verkligen väckts. Visserligen finns inte kvarnen som en gång var bygdens centrum längre. Men min förfaders röst som ledsagar mig genom kvarnen förflyttar mig magiskt till den tid då kvarnen var i full gång.
Jag kan höra forsen strömma och vattnet passera över vattenhjulet. Det mullrar dovt från alla kugghjul, maskiner och de två stenkvarnarna. Jag hör mjölnarens pikhammare arbeta sig in i stenytan. Röster och rop skallar mellan kvarnens våningsplan. Luften är fylld med ett fint damm från säd och mjöl. Jag ser ett myller av människor, och djur, som passerar. Jag tycker mig också höra en lockande ton från Näcken på sin sten i forsen.
Jag går gärna på nya vandringar i mjölnarens sällskap för att ta del av verksamheten och insupa atmosfären i kvarnen.
Och även om kvarnen inte längre finns kvar fungerar fortfarande kvarndammen som mjölnaren själv göt för hundra år sedan. Den används än idag till att reglera vattennivån i sjösystemet där Rösjön ingår. På så sätt är arvet efter kvarnen och mjölnaren inte bara kulturhistoria utan också en levande del i vårt nutida samhälle.
Välkomna tillbaka för den fortsatta berättelsen om mjölnaren August Lundin och hans Röbacka kvarn och såg.
Monica Närkhammar januari 2008