Den ursprungliga kvarndammen låg något tiotal meter uppströms från kvarnen. Två brädrännor ledde då vattnet från dammen som till större delen var täckt av träbrädor. En ränna gick till kvarnhjulet och den andra till den s.k. friströmmen eller frifallet, Bild 13 nere t.h. och Bild 14. Det är här man reglerar vattennivån i sjön och ån genom att variera utsläppshastigheten av vattnet i dammen.
Den nuvarande kvarndammen, som är gjuten, Bilder 13 och 14, byggdes rätt tidigt av August tillsammans med en man vid namn Ström. Traktens bönder med ägor runt sjöarna Rösjön-Jälnan-Harsjön,se Karta, hade önskemål om att sänka vattennivån för att frilägga strandmark för odling och bete. För att genomföra en vattenreglering bildade man Rösjön-Jälnan-Harsjöns Dikningsföretag som förhandlade med vattenverksägaren, alltså kvarnägaren, godsägaren E. Åkerlund på Lovisedal. Som kvarnägare ville denne naturligtvis behålla så mycket vatten som möjligt i sjön för att kunna använda det vid behov. År 1912 kom företaget och vattenverksägaren överens om förutsättningarna för regleringen av vattenståndet. Under tiden 1 maj till 1 oktober fick vattennivån i sjön inte vara högre +4,73 meter i dikningsföretagets måttsystem. Under resten av året fick inte nivån överstiga +5,28 meter. Det fanns inga regler för lägsta tillåtna vattennivå.I överenskommelsen ingick att kvarnägaren skulle erhålla ersättning för att ha ansvaret för och att utföra regleringen. Som ett led i projektet byggdes kvarnen delvis om runt 1910, bl. a. gjöts alltså en ny kvarndamm. Dikningsföretaget finansierade bygget av den nya dammen med 2000 kronor.
För att uppfylla överenskommelsen reglerade alltså mjölnaren vattenståndet i sjön från 1 maj till 1 oktober. Under vinterhalvåret verkar det som om nivån inte översteg den angivna maximihöjden utan kunde lämnas utan åtgärd. Man använde lösa träbjälkar som skjöts in i öppningen för friströmmen i dammen, ju fler ju mer man ville dämma upp vattnet. Trots de ingångna avtalen, uppstod det ofta trätor om vattennivån mellan mjölnaren och bönderna runt sjön. Mjölnaren ville spara så mycket vatten som möjligt till kvarnverksamheten. Bönderna å sin sida ville släppa ut så mycket vatten som möjligt för att torrlägga strandmarken.
Kvarndammen används än idag till att reglera vattennivån i sjön. Det existerar fortfarande meningsskiljaktigheter om vattennivån, numera mellan bönderna och de boende runt sjön som bildat föreningen Värna och Bevara Rösjön. Eftersom kvarnen är borta finns inte längre behovet av att behålla en hög vattennivå i sjön för kvarnverksamheten. Det skulle alltså kunna vara fritt fram för bönderna att sänka vattenståndet till önskad nivå. Föreningen befarar att vattennivån då blir så låg att det påverkar naturvården och friluftslivet negativt. Föreningen har skrivit till Länsstyrelsen för att få klarhet i ärendet. Det finns ingen vattendom som reglerar förhållandet, utan i princip kan de snart hundraåriga överenskommelserna appliceras. Men eftersom behovet av höga nivåer är borta bör vattenståndet för jordbrukets skull hållas så låga som möjligt. Naturvård och friluftsliv måste dock tillgodoses. De gamla avläsningsredskapen vid dammen är borta och ett nytt måttsystem ska användas. Ett problem för regleringsarbetet är att ån har vuxit igen uppströms från kvarnen. Detta leder till att vattennivån vid dammen blir lägre än den verkligen är i sjön. Dessutom leds ån numera några hundra meter genom kulvertar strax efter dammen. Dessa kulvertar är underdimensionerade och det blir därför svårt att hålla en jämn avtappningshastighet. Länsstyrelsen vill att dessa två missförhållanden åtgärdas.
Bild 13. Kvarndammen sedd uppströms ifrån mot kvarnen.
Överst 1975. Nederst 2005. Nere t.h. dammen vid friströmsdelen.
Bild 14. Kvarndammen sedd nerströms ifrån mot kvarnen.
Överst friströmmen och det inbyggda vattenhjulet vid stupen, 1974.
Nederst: t.v. om avdelningen friströmmen och t.h. stupen, 2005.
Monica Närkhammar januari 2008