Arbetet med säden
Figur 2, Tabell 2
Mottagande och förvaring av säden
Figur 2
Figur 2 längst ned på sidan visar kvarnens viktigaste apparater och ett exempel på sädens gång genom dessa. De ord i texten som är kursiverade går att återfinna på skissen som går att öppna i ett eget litet fönster genom att klicka här .
När säden anlände till kvarnen bars den in via kvarnbron till mellanvåningen. Där vägdes den och märktes med bondens namn och hur den skulle behandlas. Därefter bars säden upp till övervåningen för förvaring under en kortare eller längre tid. Kvarnen hade också en hiss som gick från mellanvåningen genom en lucka i taket upp till övervåningen men detta hjälpmedel användes sällan. Säden förvarades på övervåningen i lårar. Dessa lårar var så stora att de hade byggts på plats tidigt i kvarnens historia. Lårarna var hopfogade med träkilar. Mjölnaren berättar att man hade blandsäd till svin- respektive kogröpe i var sin lår. Svingröpen hade litet finare kvalitet än kogröpen. I en lår förvarades råg och vete med en skiljevägg i mitten på låren som höll de två sädesslagen separerade från varandra. En lår innehöll säd som gick till malning av s.k. pannkaksmjöl.
I övervåningens golv fanns förutom den nämnda hissluckan också ett antal trattar (skruvar) i trä som stack upp en bit ur golvet. Mjölnaren talar om dem som luckor så jag antar att de hade lock. Dessa skruvar gick ner till mellanvåningen där kvarnens olika maskiner stod. Trattarna användes för att fylla på dessa maskiner med säd och dess olika mellanprodukter, "malgods eller mäld", under förädlingen. Mjölnaren påpekar att den största skruven på övervåningen gick ner till krossen, se nedan.
Förbehandling av säden
Figur 2
När säden gick vidare till framställning av djurfoder var det inte så noga med rensning och skalning utan säden gick direkt vidare.
Vid produktion av gryn- och mjölprodukter däremot förbehandlades säden olika mycket efter behov. Kvarnen hade inte något regelrätt rensverk med fläkt och sortering baserad på form. Däremot fanns det ett skakverk med sållar som var en del av grynverket för att rensa och sortera säden och dess mellanprodukter. Dessutom utnyttjades skalmaskinen, också den en del av grynverket, till förbehandlingen av råsäden. Skalmaskinen bestod av en trumma med en sten som sakta gned och nötte av skalet. Här skalades sädeskornen när de skulle gå vidare till gryn- eller mjölproduktion. Maskinen användes också till att nöta bort eventuella orenheter på säden, t.ex. sotangrepp som var vanligt vissa år. Sädeskärnorna samlades på botten i skalmaskinen som tömdes via en lucka. Mjölnaren nämner att man fyllde på en ny sats med säd när maskinen var igång.
Jag är inte helt klar över sädens exakta gång genom förbehandlingen innan den gick vidare i processen. Det verkar som om den i vissa fall passerade skakverket vid flera tillfällen. Jag förmodar att det var flexibla moment som anpassades till vilket skick råsäden befann sig i och vilken slutprodukt som skulle framställas.
Kvarnens produkter
Figur 2, Tabell 2
Korngryn framställdes i kvarnens grynverk. Först skalades sädeskornen i skalmaskinen. Därefter fördes de skalade kornkärnorna till krossen. Slutligen siktades och sållades det krossade kornet på skakverket. Förr använde man korngryn i matlagningen som vi nu använder ris. Dessutom kokade man korngrynsgröt. Vid tiden för slakten var det stort behov av krossat korngryn eftersom det var en viktig ingrediens vid korvtillverkningen.
I grynverket kunde man också krossa vetekorn till mannagryn som användes till gröt.
Kvarnen hade under Augusts tid två stenkvarnar som stod på mellanvåningen. Under ett tidigare skede hade kvarnen även haft en tredje stenkvarn. Där den hade stått var det fortfarande ett runt hål i golvet. Varje stenkvarn består av ett stenpar, två kvarnstenar som ligger ovanpå varandra i en trätunna, ett s.k. stenkar. Det är den övre stenen som roterar. Det färdigmalda mjölet fördes via räfflor i stenarnas ytor ut i stenkaret. Mjölet tappades ut genom en lucka på karet. Mjölutkastet mynnade på nedervåningen. För en närmare beskrivning av stenkvarnens uppbyggnad och funktion vänligen se avsnittet Kvarnen:Stenkvarnens funktion.
Det ena stenparet användes dels till grovmalning av blandsäd till kreatursfoder, dvs. svin- och kogröpe . Dels framställdes rågmjöl i olika kvaliteter. Man gjorde grovt sammalet rågmjöl, fullkornsmjöl, där rågkornets klidelar var kvar. Rågen kunde också finmalas och siktas för att ta bort kliet så att man fick ett finare rågmjöl.
På det andra stenparet maldes det som mjölnaren kallar siktmjöl, eftersom det under detta stenpar fanns en siktduk på nedervåningen. Här avskiljdes kliet och kvaliteten på mjölet kunde även förbättras genom att siktas flera gånger. Mjölet kunde antagligen tappas direkt från stenkaret på siktduken.
Siktmjöl var ett samlingsnamn på en mängd olika produkter, som bestod av råg och vete i olika proportioner där åtminstone en ingrediens hade siktats. Man framställde bl. a. samsikt, något som definieras på många olika sätt. Men ursprungligen bestod detta av siktat rågmjöl och inblandat osiktat vetemjöl. På detta stenpar maldes också något som mjölnaren benämner "pannkaksmjöl", kanske ett fint vetemjöl som siktats och malts flera gånger, något man ibland gjorde för att få ett riktigt fint siktmjöl. Man framställde också ett mjöl av extra fin kvalitet, stålsikt med en sten som hade tätare och smalare räfflor, se nästa avsnitt Kvarnen: Stenkvarnens funktion.
Mjölnaren nämner också att man malde malt till djuren och att det skedde på en mindre maskin.
Hästfoder framställdes genom att säden, huvudsakligen havre, gick direkt till krossen.
När förädlingen av säden var klar var det dags att fylla slutprodukten på säckar.
Tabell 2 visar den utrustning som fanns under Augusts tid och de produkter som framställdes med hjälp av den.
Transporten av säden och dess produkter i kvarnen
Figur 2
Röbacka kvarn hade tre våningar.Kvarnbron ledde in till mellanvåningen och det var här råsäden togs in och slutprodukterna lämnades ut. Säden förvarades i stora lårar på övervåningen . Huvuddelen av kvarnens maskiner stod på kvarnens mellanvåning. När slutprodukten var mjöl försiggick arbetet också på nedervåningen. Men det var från övervåningen maskinerna fylldes på med råsäden och mellanprodukterna under bearbetningen. De flesta produkter genomgick många steg på sin väg till färdig vara. Detta innebar att malgodset inte bara måste förflyttas mellan olika maskiner utan också hela tiden mellan kvarnens tre våningar, se Figur 2 nedan.
Det var dessutom ett mycket tungt material som skulle lyftas och flyttas. Ett lass med råsäd kunde väga upp till tre ton och allt skulle fraktas in i kvarnen under ett arbetspass. Det fanns säckar som vägde 100 till 120 kg.
Det som var minst arbetskrävande att framställa var havrekross till hästfoder. Råsäden togs från kvarnbron till övervåningen där den hälldes ner i skruven till krossen som stod på mellanvåningen. Sedan tömdes krossen och innehållet fylldes på säckar som fraktades ut via kvarnbron.
Men som sagt, merparten av kvarnens slutprodukter hade gått igenom många bearbetningssteg. Vid produktionen av fint siktmjöl t ex passerade materialet genom åtminstone två-tre maskiner och minst två gånger mellan över- och mellanvåningen bara under förbehandlingen. Senare vid malningen skulle malgodset förflyttas från neder- till övervåningen minst en gång. Slutligen skulle säckarna upp från nedervåningen till kvarnbron. Se Figur 2 nedan för ett exempel på sädens gång genom kvarnen under framställningen av ett enkelt siktmjöl.
Som tidigare nämnts, utnyttjade visserligen personalen vattenkraften till att driva två mekaniska hjälpmedel för att transportera säden och dess produkter. Det ena var en hiss som man kunde vinscha upp säckarna till övervåningen med. Men den användes sällan,utan som mjölnaren säger när hissen kommer på tal :" vi bar mest". Det gick naturligtvis snabbare att bära upp säckarna än att utföra de extra moment som ingick i utnyttjandet av hissen.
Det andra transporthjälpmedlet som kvarnpersonalen hade till sitt förfogande var ett s.k. paternosterverk eller uppfordringsverk, Bild 17, detalj nr 5 . Detta bestod av metallskopor, som var fastsatta på en sluten bandslinga som var i kontinuerlig rörelse. Skoporna rymde några liter. Inne i kvarnen förflyttade skoporna material portionsvis från en plats och nivå i kvarnen till en annan. Mjölnaren säger att uppfordringsverket gick upp till övervåningen där skoporna tömde sig i matarskon till stenkvarnen. Materialet som skoporna hämtade måste ha varit antingen den rensade säden som skulle bli mjöl från mellanvåningen eller mjöl som redan malts en gång från nedervåningen. Men mjölnaren säger att man inte utnyttjade uppfordringsverket till fullo utan " det blev mest buret". Och även om man hade använt sig av detta hjälpmedl fullt ut, tog det ju bara hand om en av alla de många moment där säden måste flyttas mellan maskiner och våningar. Han nämner bl. a. att man bar den skalade säden till övervåningen för att därifrån fylla på krossen.Det måste ha varit ett oerhört tungt och tröttsamt arbete att föra säden genom kvarnen till dess slutmål.
Figur 2. Ett exempel på sädens väg, i ljusblått, genom kvarnens maskiner.
Monica Närkhammar januari 2008